idag har varit en jobbig dag. Dadas begravning. det var kämpigt o tungt. men ändå vackert.. många tårar! kan inte förstå hur livet kan vara så orättvist!!
dikten jag skrev till henne:
Det finns rosor som bryts av förtidigt, som inte får blomma fullt ut o visa hela sin skönhet.
Men det finns även en plats där dessa rosor får slå ut fullt och fortsätta blomsta när dom inte längre finns på jorden.
Det finns mycke vi inte förstår
Det finns mycke som är orättvist
Det finns mycke som vi aldrig får svar på
Men vi minns ändå rosens skönhet.
puss o kram
*Boop-Oop-A-Doop*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
usch aldrig roligt med begravningar. Hoppas det känsn bättre nu. Själv var jag på min första för 1½ år sen, farmors. Fortfarande tungt att tänka på det.
Skicka en kommentar